Värk och sveda - julhelgen i rim.
Julafton är över och snart resten av helgen likaså.
Det har inte varit helt perfekta dagar, det vill jag inte påstå.
Det hela började dagen innan, med en envis vaxpropp.
Den växte sig stor och satte för ljudintag helt stopp.
Men jag spolade med en öronsköljare i både en och två timmar.
Och o'boy - när en vaxpropp lossnar, så är det att man svimmar.
Sedan på julaftons morgon så brakade bilen ihop igen.
Ja, det var väl för ungefär 233 434 gången.
Men det var inget som farsgubben min inte kunde laga.
Trots det, så känner jag för att personalen på bilfirman aga.
"Allt som behövdes var en bromsservice, så nu funkar den perfekt".
Du, ditt ljugande svin, jag ska mala ned dig med en takfläkt.
Även om skiten blev lagad och precis som ny.
Så kan jag inte vissa tankar undanfly.
Jag måste få den dubbelcheckad "utifall att".
Man vill ju ogärna att ens bromsar ska få oväntat fnatt.
Överväger att kanske sälja av skiten rätt så snart.
Håll er undan från bilköp på Blocket är ett tips som är rätt så smart.
Närå, skämt åsido - bilen är ju faktiskt, när den rullar, väldigt bra.
Men varför, oh lord, ska alla slitageskadar falla just på jag?
Och på tal om skador, värk och sveda.
Ni skulle ha känt på min huvudvärk som juldagen fick inleda.
Aj, aj, aj och oj, oj, oj!
Den var då inte värst skoj.
Trodde ögonen skulle förgöras och huvudet implodera.
"Vad har jag gjort för att förtjäna detta" fick jag fundera.
Sen kom jag på det, vi hade ju hängt i badtunnan och druckit alkohol.
Ergo: min kropp var ofuktad som en bortglömd tvål.
Jag fick ösa i mig både en och två liter vatten.
Och sitta rakt upp i tre timmar sådär mitt i natten.
Jo, det är korrekt, jag klarade inte av ligga ner.
Jag trodde att om jag gjorde det, så skulle jag inte få se morgonen gry något mer.
Men ack vad jag undflydde huvudvärksdöden denna gång.
Med ett par Ipren i kroppen så somnar man sött i sin schäslong.
Men julen var trots alla sina missöden helt okej.
Fick ju faktiskt senaste Dexter-boxen, en klar favoritgrej.
God fortsättningen önskar jag, Pelle, författare av denna sajt.
Låt oss fylla nästa bloggår på en miljard megabyte.
Adjö.
Haha! Började du julafton med att vara bakis? Jag började min med att tre glada högljudda barn störtade in på rummet och skrek god jul och sen sprang dom ut igen och det var julafton. Det kanske var tur att våra morgnar inte kombinerades ;)