Lax, de och dem.

Jag brukar tänka som Leo ovan, i och med att "de" är subjektsform och "dem" är objektsform, men det är ju inte till någon hjälp om man inte är så insatt i grammatik på det sättet. Häromveckan fick jag dock lära mig två enkla knep när jag såg ett klipp med Sara Lövestam. Hon sa så här, antingen kan man tänka att "de" används på samma ställen som "vi" och båda har två bokstäver, medan "dem" används på samma ställen som "oss" och båda har tre bokstäver. Annars kan man tänka att där du skulle använda "they" på engelska ska det vara "de" på svenska, och där du hade använt "them" på engelska ska det vara "dem" på svenska.
Nej! Det är att du ska tänka att du kan ersätta "de/dem" med "vi/oss" för att hitta rätta formen. Du skulle alltså säga "Han sa att VI skulle komma" -> "Han sa att DE skulle komma" respektive "Han sa åt OSS att komma" -> "Han sa åt DEM att komma", är du med då? Samma plats i meningen, olika pronomen.
Och Sara Lövestam är awesome, jag är nästan lite kär i henne. Jag såg en föreläsning med henne en gång och hade chansen att gå fram och hälsa efteråt, men fegade ur. Ångrar det fortfarande.
JAG hatar folk som inte kan skilja på de och dem! Värst av allt är de som tror att de skriver tjusigt genom att rakt av bara ersätta "dom" med "dem". I ditt fall har jag aldrig stört mig på hur du skriver ... så nåt rätt måste du ju göra. ;)
Regeln är precis den samma som för jag/mig, du/dig, han/honom, hon/henne, vi/oss, ni/er... och där antar jag att du i princip aldrig tvekar.
Exempel: Min mamma gillar när jag sjunger så jag brukar sjunga för henne/ Min mormor och morfar gillar när jag sjunger så jag brukar sjunga för DEM.