Två saker har hänt mig på Facebook-chatten de senaste dagarna:

 

1) Jag får ett meddelande från en okänd person som skriver att hon sökt med ljus och lykta efter mig. Varför? För att vi skrev till varandra på Lunarstorm för tolv jävla år sedan. Hon (sorry att jag inte outar något namn här) bad om ursäkt ifall hon verkade creepy, men jag tyckte enkom att var det skithäftigt. Ett modernt återseende vad fan! Förr så sågs man på tågperrongen efter femtio år ifrån varandra. Idag siktar vi på att söka upp internetvänner från förr på fejan, haha!

 

2) Sen igår så fick jag en notis om att "person X" har accepterat din meddelandeförfrågan och jag tänker "vem fan är det här, jag har inte lagt till någon?". Öppnar upp appen i tron om att det är ett sådant där spam-konto som vill lura av en cash på ett eller ett annat vis. Men det är det inte! Istället är det en kvinna som svarat på ett två och ett halvt år gammalt meddelande JAG skickade henne. Det var en morgon på Donken-jobbet och en stressad kvinna med dator glömmer sitt pennskrin på ett av borden. Jag öppnar skrinet för att leta efter ledtrådar om vem stressot kan ha varit och hetat. Hittar flera USB-minnen smetfulla med arbeten och texter. Får panik å hennes vägnar och börjar skicka mail till varje person jag kan finna i dessa essäer, forskningsarbeten och annat. Får inte ett enda svar av en endaste person.

 

Men så hörde hon, självaste skrinägaren, av sig igår och svarade på mitt meddelande. Sa jag att hon var amerikan? Det var hon! (Och min engrish var on fleek btw). Jag fick lov att svara att jag behöll USB-stickorna länge, men att jag sedan dess lämnat snabbmatsbranschen bakom mig. Hon svarar: "lol worth a try!"

 

lol indeed.

 

Det var mina två random Facebook-blast from det förflutna. Gla' onsdag!