Jag äter på köksbänken.

Jag sover på soffan.

Jag har kläder i sopsäckar.

Jag har skafferiet i fönstret.

Fönsterbänkarna har länsats på allt och vinden viner igenom de gamla rutorna.

Jag hostar - alltså ekar jag.

 

Det här inget hem längre, jag bor i ett magasin.

 

MEN! Det känns bra! Imorgon är slutet på en era och det känns både vemodigt och lite tråkigt. Jag kommer sakna den här jäkla lägenheten som stått husrum till den här mannen så länge.

 

Vemodigt.

Kul.

Vemodigt. 

Kul.

Kul.

Vemodigt.

 

Hörs!