förolämpningsgrodor.
I min jakt på märkligt mänskligt beteende så har jag sprungit på ännu en skara människor som är värda att vändas ut och in på och tuktas jävligt hårt. Har någon, liksom jag, stött på personen som förolämpar sina medmänniskor hej vilt, kors och tvärs, och sedan försvarar sitt beteende genom att kalla det "ärlighet"?
"Fan vilka fula byxor du har!"
"Men varför säger du så?"
"Vadå, jag är bara ärlig, hallå?"
Wöw! Honesty in my heart, bro!
I mitt tycke så är gränsen mellan förolämpningar och ärlighet inte så jävla liten. Tvärtom! Gränsen är så fet att en bisonoxe kan gå på den. På bredden. Samtidigt som den föder en två meter lång kalv. Ärlighet är att erkänna något eller svara uppriktigt på en fråga. Inte att spy sin galla på var och varannan stackare man stöter på.
Det här är varför Sverige borde ha uppförandebetyg. Eller införa disciplinskolor. Eller återinföra skolagan. Så att folk inte ska växa upp och bli one liner-mobbare.
Som sagt - folk är idioter. Tills motsatsen är bevisad.
Uppdatering: Nä, jag pallar fan inte bloggen ikväll. Tillbaka imorgon. Med full stryka.
Vad gör ni ikväll?