Jag har slungats tillbaka 2004. Till tonårskval, till taskiga fyllor och till Lisa Ekdahl. Jag insåg precis att det är 16 år sedan som Olyckssyster släpptes. Var tar tiden vägen? På riktigt? Har hur som helst inte lyssnat på annat de senaste tre veckorna. 

 

Fan vad jag var besatt av den här plattan där och då. Det är en av ett fåtal album som jag fått köpa om på nytt, eftersom jag lyssnade de repiga. En andra skiva som jag också har i flera exemplar bland annat är Long gone befora daylight med The Cardigans. Också den är episk som fan!

 

Det jag kan sakna med min ungdom är faktiskt att bli hela uppslukad och besatt av en händelse, en artist eller en film. Det sker så sällan nuförtiden. Lisa Ekdahl var inte på något vis främmande för mig när den här skivan släpptes, men det var tack vare den som jag blev ett full blown Ekdahl-fan. Hon är grym! 

Från Olyckssyster-skivan kan jag rekommendera följande:

- Om jag snubblat efter vägen

- Dom band som binder mig här (ovan)

- Olyckssyster

- Främmande fågel

- Natten skyddar dom älskade 

- Gitarren i knät

osv

 

+ alla andra låtar som kvinnan någonsin gjort.